Lunch!
Jag har ätit!
Jag har ätit en liten köttbit, majs o lök. Allez.
Mätt, jättemätt och känner mig väldigt nyttig.
Åh! Det lät gott! Själv har jag fått i mig lite tårtfyllning...
Jo jag är ju i den sitsen jag med. Mamma åt min min egen mamma. Inte alltid lätt när man bara känner att man behöver en kram eller någon som lyssnar.
Men man kan inte få precis allt här i livet.. ;-)
Nu ska jag lägga ut lite tårtbilder och sukta er med!
Ja nog är vi överlevare alltid!
Och se så bra vi blev!!!
Nu finns det något att dregla över.... ;-)
Jag har läst det någonstan jag med nån gång.
Prästen som döpte Emil kallade mig för maskrosbarn direkt. Vet inte om hon såg in i min själ eller nått.. ;-) Men det strulade på dopdagen. Kyrkan var låst. Ingen personal fanns i närheten. Expeditionen hade "glömt" att skriva upp oss. Ja lång historia... Men jag tyckte inte att det var något problem. Det var vackert väder. VI kunde väl ha cermonin i minneslunden? Där är det så otroligt vackert!
Hon tittade på mig och skrattade.
-Ja nog är du ett maskrosbarn alltid.
Mmmm. Vi ska nog se vår barndom som en gåva istället för en boja...
Fast å andra sidan. Det gör vi ju! Vi är ju maskrosbarn! L
Nu ska jag sluta vara djup. ;-)
KRAM på dig!
Och jag har:
Det måste gå!
Annars så GÅR det ju inte!!
L
JA!
Skulle nog kunna vara riktigt kul!
