Smärta....
Just nu är det många i min omgivning som bär på sorg. Hur ont det gör det inte? Och att känslan de har är att smärtan aldrig kommer försvinna. Det går inte att säga att det blir bättre med tiden, det är inget de kan ta tills sig. För just nu känns det inte så. Nånstans, långt bort i det undermedvetna så vet de ju det. Men just nu gör det bara ont.
Så är det med sorg, tyvärr.
Vi som finns i närheten kan bara ge en kram och finnas där. Inget vi säger kan de ta till sig. Inte när det gör som ondast. Vi kan ju inte ta lite av deras smärta heller, hur mycket vi än vill.
Låt de gråta och prata.
Jag vet en gång när jag försökte dämpa gråten hos en närstående, så blev det bara klyschor till slut. Och det kändes väldigt trist.
...........
Kram
P.S Denna är hämtad från min andra blogg D.S
Jag hejade oxå på Rongedal :D 4:e plats för dem är ju inte fy skam!!
Hur lite man än vill använda klyschor i vissa lägen så kan de ibland sumera en situation så bra... det är lite bittersweet med klyschor faktiskt!
Kram På Dig!
