Litet inlägg!
Som ni vet så jobbar ju jag i Stockholms tunnelbana just nu och ni som bor i Stockholms län har väl inte undgått att det var en olycka där i tisdags.
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/man-dod-i-t-baneolycka_4236885.svd
Det var på mitt pass och på "min" station.
Jag hade sinnesnärvaron att inte springa ända fram, så jag slapp se allt.
Men då jag har hört de som kom först på plats och även de som såg detta så har jag en ganska klar bild vad som hände och hur det såg ut.
Jag hade också sinnesnärvaron att INTE slå, med tegelstensradion, de resenärer som man fick skäll av för man inte kunde svara på alla bussförbindelser mm som de måste ta för de inte kunde åka t-banan hem.
Igår var jag ledig så idag får jag väl går runt på t-centralen och känna den vanliga atmosfären och inte den som var kl 16.45 i tisdags.
Jag kommer också att träffa mina kolleger som igår fick träffades och pratade igenom detta tillsammans.
Nu ska jag sätta igång och skriva min rapport om händelsen.
Ja......
KRAM
NEJ! Så hemskt! Jag förstår att du avstod från att springa fram!
Maken fick en halv man bredvid sig på plattformen vid Flemingsberg för ett antal år sedan, någon som inte uppfattade ett ankommande X2000. Han var ganska skakad länge efteråt.
Hoppas ni får hjälp med detta nu.
Kram på dig.
KRAM <3<3<3<3<3
Klart att du gjorde! Du är en handlingskraftig kvinna med sunt förnuft! Det är väl efteråt, när man börjar stöta och blöta allt som man börjar tro att man skulle gjort mer/annorlunda.
Kanske kan ni med företagshälsan/debriefarna ta fram en katastrofplan om ni inte har det?
Kram!
Det lät inte så spännande precis snarare hemskt. Förstår att du inte sprang fram och tittade. Då slipper man få de bilderna i huvudet.
Ta hand om dig
Kram Ingrid
Du är klok. Nya dagar, nya situationer.
Sköt om dig.
usch va läskigt!
saknar dej i bloggvärlden
